Den senaste stora
pensionsreformen från år 2005 eftersträvade också att senarelägga
pensioneringen för arbetstagarna och precis som nu var fokus på den ökade
livslängden. Då införde man den flexibla modellen för pensionering vars
huvudsyfte var att personer kunde ta ut sin ålderspension i en ålder mellan
63–68 år. I den nya reformen har man valt att bibehålla flexibiliteten.
De som är födda år 1955
är den första årskullen som berörs av reformen, för dem blir den nedre gränsen
63 år och tre månader. För 1956 födda blir gränsen 63 år och sex månader, för
1957 födda 63 år och nio månader osv. Förhöjningen sker gradvis med tre månader
i taget till 65 år. Vad gränsen blir för personer som är födda 1965 och senare
vet man inte för tillfället, gränserna fastställs senare. Exaktare uppgifter
finns att se här.
Samtidigt höjer man
också på den övre gränsen för pensionsintjäning. Då den nu är 68 år höjs den på
motsvarande sätt gradvis till 70 år. När man diskuterat den här gränsen har den
ofta förväxlats med den nedre gränsen och därför har många felaktigt utgått ifrån
att pensionsåldern höjs till 70 år. Att medierna hänvisat till den övre gränsen
kan måhända vara en omedveten miss eller ett sätt att skapa rubriker. Att vara
tvungen att villkorslöst arbeta till 70 års ålder låter väl onekligen ganska
ansträngande och för många arbetstagare som en omöjlig uppgift. Men så är
fallet alltså inte, åtminstone inte för dem som går i pension inom de närmaste
tio åren. Hur gränsdragningen sker för yngre generationer vet vi inte ännu, men
högst sannolikt kommer den nedre gränsen att höjas från den nu fastställda
gränsen på 65 år. Det kan verka obarmhärtigt, men å andra sidan utgår vi idag
ifrån att livslängden fortsätter att öka. Då arbetspensionssystemet grundades
på 1960-talet var pensionstiden i genomsnitt ca tio år. Och varför skulle man
inte nu höja pensionsåldern när alla undersökningar vittnar om att majoriteten
av oss lever allt längre och sundare dessutom? Förtidspensionerna har ju inte
avskaffats. De existerar fortfarande och är ett alternativ för personer som
kanske vill gå ner i arbetstid under de sista åren inför pensioneringen.
När reformer görs utgår
man ofta ifrån att det finns vinnare eller förlorare när förnyelserna står
klara. I synnerhet de som klart upplever sig tillhöra den sistnämnda kategorin.
Onyanserade diskussioner har också hittat hem här. Det är en omöjlig uppgift
att samtidigt både bevara och förnya pensionssystemet utan att någon drabbas
lite. Att kunna förutspå framtidens arbetsmarknad och hur den påverkar just din
pension är inte heller lätt. Skulle man förenkla allt finns det ett råd att
följa om man vill uppnå en tillräcklig pension: att jobba så länge man kan och se till att inkomsterna håller sträcket i
jämförelser. Oftast lättare sagt än gjort. Förbättringar faller lätt i glömska när en uppfattad kränkning
står i fokus. Det är inte så länge sedan den allmänna pensionsåldern de facto var
65 år för majoriteten av arbetstagarna inom den offentliga sektorn. Det här är
situationen nu, men ingenting är bestående. En ny reform är kanske aktuell om
tio år och vilken dess tyngdpunkt blir får tiden visa.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar